Vad ska jag skriva?
Idag är det onsdag, visst går veckorna fort?! Melvin är på dagis nu, men jag ska strax gå och hämta honom.
Idag när jag lämnat honom fick jag gå hem igen för jag kom på att jag glömde hans regnbyxor så jag fick så snällt traska hem och hämta dem, gå ner till dagis och hänga in dem på hans krok :) Efter det fortsatte jag ner till mitt lilla möta med chefen. Jag har ju sökt ett jobb nu, sommarjobb på ett gruppboende för handikappade. Mötet gick la okej. Men en sak kan jag ju säga, jag mår så dåligt inuti! Vet inte hur jag ska kunna se ljuset i livet igen.
Jag ser ju en framtid när jag ser på Melvin, min lilla son <3
Men när jag besöker graven, och inser att en ny sommar ska komma och gå, och alla minnen och önskningar om att Vanessa ska komma tillbaka, men att hon aldrig gör det.
Jag tänker på mina drömmar som jag hade förra sommaren, gick ju där med en stor bebis-mage och längtade till augusti då hon skulle komma till ut till oss! Jag funderar och tänker tillbaka på när jag TROR att jag kände hennes sista rörelser i min mage. Det gör så ont i min själ o i mitt hjärta! :( När jag ser andra mammor som går me sina små flickor i barnvagnarna, så ser jag Vanessa framför mig. Jag tänker att "sådär skulle jag egentligen ha gått". Men det var bara en önskedröm. För hon är ju inte här. Hon var beräknad den 5 augusti. Lilla Vanessa. Det känns värre o värre just nu!
Idag när jag lämnat honom fick jag gå hem igen för jag kom på att jag glömde hans regnbyxor så jag fick så snällt traska hem och hämta dem, gå ner till dagis och hänga in dem på hans krok :) Efter det fortsatte jag ner till mitt lilla möta med chefen. Jag har ju sökt ett jobb nu, sommarjobb på ett gruppboende för handikappade. Mötet gick la okej. Men en sak kan jag ju säga, jag mår så dåligt inuti! Vet inte hur jag ska kunna se ljuset i livet igen.
Jag ser ju en framtid när jag ser på Melvin, min lilla son <3
Men när jag besöker graven, och inser att en ny sommar ska komma och gå, och alla minnen och önskningar om att Vanessa ska komma tillbaka, men att hon aldrig gör det.
Jag tänker på mina drömmar som jag hade förra sommaren, gick ju där med en stor bebis-mage och längtade till augusti då hon skulle komma till ut till oss! Jag funderar och tänker tillbaka på när jag TROR att jag kände hennes sista rörelser i min mage. Det gör så ont i min själ o i mitt hjärta! :( När jag ser andra mammor som går me sina små flickor i barnvagnarna, så ser jag Vanessa framför mig. Jag tänker att "sådär skulle jag egentligen ha gått". Men det var bara en önskedröm. För hon är ju inte här. Hon var beräknad den 5 augusti. Lilla Vanessa. Det känns värre o värre just nu!
Kommentarer
Trackback
