Livet med mina underbara prinsar!

Nu kom jag och Melvin precis hem från dagis. Idag har det gått, sådär. Faktiskt inte så bra. Eller bra och bra. Jag vill inte säga att det går dåligt heller. För detta är en process som vi går igenom. EN process som är jobbig, inte allra minst för mig. Men på något vis så känner jag att om vi tar det lugnt framåt så får ju han kanske det jag önskar honom i livet. Jag vill att han ska bli framåt, tro på sig själv, vara lugn och trygg på dagis, leka och ha roligt när han är där. Jag vill att han ska veta att han är "självständig"(alltså att han klarar sig ensam utan mig korta stunder) jag vill att han ska veta att ALLTID så kommer jag och hämtar honom, han behöver inte vara orolig. Det första två veckorna gick toppen för min lilla kille! Han lekte och skrattade och hade det jätteroligt. Brydde sig knappt om att jag kom och gick, och han ville inte ens gå med mig hem då. Men sista inskolningsdagen så var han lite tillbakadragen när jag kom och skulle hämta honom, han stod och såg lite..jaa, tillbakadragen ut. Och jag kände i mitt mammahjärta att något hade hänt :( Kanske att han försökte leka med någon som kanske inte ville leka eller så. Jag vet inte. Men sedan så blev Melvin förkyld och var då hemma från dagis tills torsdagen nästa vecka. Och då när han kom tillbaka den dagen, det var då han hade varit ledsen, längtat hem och frågat efter mig, han ville inte så de ringde till mig som fick gå och hämta honom. Så idag när vi kom dit så ville han att jag skulle fälja med in, vilket jag gjorde, var med en stund och sedan så skulel jag gå, då ville han gå med mig hem, tittade på mig som om han verkligen trodde att vi skulle gå hem tillsammans. Men så pratade vi lite, jag, han och fröken. Så gick han med henne in och vi sa hejdå. Sedan efter en timma så ringde fröken och berättade hur det gått. Melvin hade gråtit hela tiden! Och varit otröstlig. Han hade slutat gråta bara korta stunder. Så hade de gått ut och lekt och då hade han haft lite roligt en kort stund, men sedan blev han ledsen igen. Så jag gick ner och hämtade honom. När jag kom satt han och pusslade och grät inte. Men han blev glad när jag kom, jag fick en kram och sedan sa han till fröknarna att nu skulle ha gå hem. Han tog min hand och gick mot ytterkläderna och sa "HEM MAMMA!" Så vi gick hem. Jaja, vi får försöka en stund igen imorgon. Då får vi lite sovmorgon, sedan får han vara med på uteleken. Alla barn är olika, och jag känner Melvin bättre än någon annan. Jag vet att han klarar så mycket mer än vad man tror. Men jag vet också att om han är ledsen, så är han ledsen på riktigt och då lyssnar jag på det och försöker göra allt för att komma på VAD det är som han är ledsen för, och så får vi göra det bästa av livet utifrån våra känslor. Så är det.

Annars så har vi haft en riktig städ dag. Vi har ätit soppa för en stund sedan, så har vi ritat en stund i Melvins målarbok. Nu sitter han o tittar på sin absoluta favoritfilm Cars och jag ska fortsätta städa, dammsugning står på schemat härnäst. Och sedan en stor kopp kaffe. När Markus kommer hem i eftermiddag så måste vi åka o handla. Jag tycker att det är mysigt att handla, men jag är allt trött på denna kylan som är ute hela tiden..Nä kaffedags e det nu känner jag! ;)