Livet med mina underbara prinsar!

Vill börja med att tacka för en fin kommentar, tack! Jag är glad om min blogg kan väcka kärlek, tankar kring kärleken som vi alla känner för de som vi älskar. Våra familjer, och framförallt den obeskrivliga kärlek som vi känner för våra BARN. Precis som en läsare skrev så tänker jag också, att man ska inte låta en enda dag passera utan att man visat sina älsklingar att man älskar dem.  För en sak har jag som så många andra föräldrar tvingats erfara, att en dag så kan de du älskar allra mest ryckas bort ifrån dig. Men man ska inte oroa sig för att något ska hända hela tiden. Jag tänker så varje dag, men tvingar mig själv att knuffa de tankarna åt sidan för att vara en glad mamma till Melvin. Jag vill inte att han ska ha en mamma som är så rädd att saker ska hända honom hela tiden så att jag tillslut inte vågar släppa honom en meter ifrån mig. För vi alla föräldrar är rädda om våra små barn, det är en del av att vara förälder. Som jag sa till Markus härom dagen. Den kärleken man känner för sina barn, så mycket som man älskar dem från dag 1. Det finns en annan sida av kärlekens mynt, och på den andra sidan är oron att det ska hända dem något. Att någon ska vara "dum" mot dem på dagis, att de ska bli sårade i livet, att de ska ramla och slå sig och alla ännu värre saker som man inte ens ska tänka på.. Alla de känslorna av oro är kärlekens "baksida". Det som kommer med när man älskar någon högst på jorden!Man eller jag iallafall, kan lägga på egna erfarenheter och vara rädd att han ska uppleva samma saker. Till exempel utanförskap, att känns sig utanför. Åhh,man vill så gärna skydda dem från allt ont! Men det kan man inte göra. Det enda man kan göra är att ge dem så mycket kärlek, att visa dem varje dag hur mycket man älskar dem, att de är viktigast! Och att låta deras personligheter växa, ge dem självförtroende och självkänsla.

Nu blev detta ett inlägg om kärlek,hihi, det är skönt att skriva av sig ibland.

Melvin är på dagis idag förstår ni! Jag lämnade honom nio(fast eftersom de e inskolning så stannade jag kvar en stund). Sedan gick jag hem. Kändes superkonstigt och tomt att gå själv UTAN barnvagnen! Sedan kom jag hem, har nu hunnit me att hänga upp tvätt, sätta på en ny maskin me vit tvätt. Diskat en maskin me disk. Och ringt TRÅK samtal till csn och a-kassan.(Såntdär som man bara måste ta itu me ibland) och så har jag kikat runt på jobb.. Idag ska jag hämta min plutt klockan ett. Tiden går faktiskt ganska fort idag..

Skriver ett inlägg senare om min älskade Vanessa <3