Tills den dagen då vi ses igen.. <3
Det är viktigt att tro på något, iallafall så är jag en sån person, jag har blivit en sådan person som känner att jag måste ha något att hoppas på, något att längta efter och något att tro på. Efter att ha upplevt något så hemskt att det inte får hända så har jag hittat mitt sätt att försöka tänka, och ett sätt att försöka hantera livet på ett värdigt sätt..Svårt att förklara, det är tungt.
Vad tror ni på?
Jag tror på andar,själar. Jag tror att de som vi älskar och som älskar oss finns runt oss hela tiden. Jag tror att de ser oss och vill att vi ska vara glada. Jag tror också att allt är så mycket större än vad vi någonsin kan tro. Jag tror inte att människor dör, det tror jag verkligen inte. Jag tror att kroppen dör, men att själen lever förevigt. Jag tror att på något sätt så kommer Vanessa tillbaka till mig, jag tror det. Jag vet att hon är här med mig. Jag tänker såhär ibland. Om vi människor "bara" skulle leva här på jorden, om det inte fanns något mer, alltså om vi bara vore som löv på ett träd som faller till marken och blir jord, varför kan vi älska då? Varför kan vi känna kärlek,psykisk smärta, längtan och varför har vi då drömmar? Kroppen är bara ett skal det märker man kanske mer och mer ju äldre man blir. En gång sa en äldre kvinna till mig att när hon tittade sig i spegeln så kände hon att hon inte var så gammal som hon såg ut, hon kände sig ung men upplevde sitt yttre som äldre mycket äldre än vad hennes inre kändes som.
Jag vill verkligen säga en sak, att gå till ett medium är något av det mest fantastiska jag gjort, och det öppnade mitt sätt att tänka och det är verkligen en upplevelse i mitt liv som jag alltid kommer att minnas. Sedan om det kommer att bli som det blev sagt, det får framtiden visa. Men jag kommer aldrig aldrig någonsin att sluta tro, och om det inte blir så, så får jag ju veta det när jag själv dör och då får jag träffa Vanessa iallafall. Men jag har bestämt att jag tror.
Så som man eller iallafall jag kände efteråt var först lyckokänslor. Kändes som jag varit nära Vanessa, som jag hade pratat med henne, fått lära känna henne lite. Sedan efter några dagar så kom gamla känslor upp om andra relationer, relationer som kanske dykt upp under samtalet.. Då grubblade jag mycket. Sedan kom tvivel, uppgivenhet. Tänk om det inte finns något, tänk om allt bara är en lek..Och känslan av att jag vill röra Vanessa, att jag bara vill träffa henne igen.
Men jag ångrar absolut INTE att jag gick dit, jag skulle gärna göra det igen och det kanske jag gör också. Men det verkar inte vara meningen att jag ska det..
