Vink vink!
Vi stod upp klockan 6 imorse, är inte så morgontrött längre och det beror nog på att jag är så van nu att stå upp innan 7, och så beror det kanske på att jag går och lägger mig tidigare på kvällen,försöker att inte sitta uppe och låta timmarna gå. Iallafall så har vi en väldigt förkyld Melvin nu :( Men han har inte feber eller hostar eller så, och han var pigg imorse så han är på dagis nu. Det känns bra att han får träffa sina nya kompisar och att han kan gå de 3 dagar i veckan som är hans dagis tid. Vi gick dit lite tidigare än vanligt idag, bara för att få det där lugnet, jag kunde förlja med in en stund, det va ganska lugnt där och vi sa hejdå utan tårar. Åh så mysigt det kändes idag! Han,fröken och hans kompisar stod i fönstret å vinkade hejdå till mig! Önskar att det kunde vara så varje dag som jag lämnar! När jag hämtar så är det tvärtom. Han ska testa mig o busa, inte vilja gå med hem och springer o kastar sig på golvet o.s.v. Jag hoppas att han snart kommer på att det bästa är att komma fram o säga hej o ge mig en kram, sedan säga hejdå till kompisarna o ta mig i handen och följa med o klä på sig ytterkläderna och gå hem. Men jag har tänkt på det, det är så lätt att man får en bild av hur man vill att det ska vara! Och så tror man att alla andra har det så. Men så är det oftast inte. Men en dag så kanske den dagen är här då det blir mysigt att både lämna o hämta.
Nu sitter jag här o får en stund för mig själv. Nästa vecka ska jag till arbetsförmedlingen. Känner sån press på mig. Eftersom jag lever ihop med en människa som tänker väldigt mycket på jobb så känner jag en press att jag måste jobba. Visst såklart att man måste ha en inkomst. Men jag vill studera, läsa vidare för saken är den att jag inte vill jobba med det som jag är utbildad till. Men det känns som att jag måste söka de jobben ändå. Önskar att jag redan studerade till något som jag vill bli.
Det va lite tankar från mig..
