Livet med mina underbara prinsar!

Igår köpte vi en fin svart ljuslykta och en vacker ängel så åkte vi till graven och gjorde det fint.
Kändes bra att få göra det vackert där nu när hösten och mörkret kommit. Vi köpte ljus som brinner i 2 dygn som vi tände. Så satte vi ängeln där och det blev riktigt fint på vår älskade Vanessas viloplats! Det känns så fruktansvärt hemskt när jag står i blomsteraffären och ska köpa de saker jag väljer. Innan jag går dit in och när jag precis kommer in i affären så ser jag så mycket fint och jag plockar till mig det finaste jag ser. Då i den stunden så känns det en liten värme i mitt frusna ängla-mamma hjärta. Men när jag ska betala eller när jag frågar butikspersonalen om råd och så t.e.x var de har gravlyktorna o.s.v så får jag en stor klump i halsen. Den klump som bor i mitt hjärta åker upp i halsgropen och jag måste anstränga mig för att inte tårarna och ångesten ska komma fram där i butiken! Och när jag betalar så känns det som om alla tittar på mig och undrar hur jag känner mig, fast att ingen kanske vet att jag ska lägga det på min lilla bebis grav så känns det som att det lyser om mig att jag är en ängla-mamma. Jag vet att det inte gör det, men det känns så :(
När vi sedan sitter i bilen så är Markus ganska tyst, jag är den som pratar på. Jag känner mig osäker på vad jag ska säga. Jag vill ju göra det högtidligt men det är en så svår situation och jag har kommit på att jag behöver inte hela tiden prata och säga något. Det är okej att bara sitta och tänka och att bara vara tyst också. Jag har förstått det nu.