Livet med mina underbara prinsar!

Förlåt för dålig uppdatering men jag har mått då dåligt! Har haft nåt influensaliknande virus i kroppen och har fortfarande. Huvudvärk, en hemsk ledvärk, frossa, halsont och nu har det mesta övergått till förkylning. Har inte ont i kroppen längre och inte ont i huvudet! Skönt det för det är nåt bland det jobbigaste jag vet, att ha huvudvärk!.. Jaja,nog om detta nu!

Jag har något alldeles helt underbart att berätta!
I torsdags var jag och Markus på Emma ultraljudsklinik i Göteborg där vi gjorde ultraljud. Det är en av de allra bästa dagarna i våra liv kan vi nog båda två intyga!! :)
Först lämnade vi Melvin på dagis, sedan började vår utflykt mot ultraljudet ;) Mvc mottagningen ligger alldeles brevid tv huset och vädret var sådär mysigt :) Kommer aldrig att glömma denna dag!
Iallafall, när vi väl kom fram dit så fick vi sätta oss i deras soffa och fylla i ett papper med info om oss. Hur många barn jag fött o.s.v. Det var smärtsamt när jag skulle skriva om Vanessa. Man skulle fylla i födelsedag, vikt och längd vid förlossning o.s.v :(
Väl därinne i undersökningsrummet fick vi först sitta och prata med barnmorskan, fick berätta om vad vi varit med om.. Vi pratade båda två och berättade. Hon gav oss råd och stöttade oss.
Så fick jag ligga på sängen, ellerja britsen kallas det väl. Framför oss hade vi en stor skärm, som en storbilds tv kändes det som! Och så där såg vi våran lilla bebis :) Hon undersökte och tittade. Efter varje kroppsdel hon tittat på så sa hon att det såg perfekt ut, hon tittade på navelsträngen och flödet från den, samt var den satt på bebisen. Hon tittade på hjärtat, hjärnan, ryggraden, magsäcken o.s.v. Hon såg att moderkakan är placerad i framvägg. Så har det inte varit i mina tidigare graviditeter. Vet inte riktigt vad det innebär mer än att det är normalt och att det kan dröja lite längre tid innan man känner sparkar framme på magen.
Hon frågade om vi ville veta kön och vi sa båda två ja, som två nyfikna barn på julafton är vi ;) Så sa hon att det är en lillebror =) Jag frågade om hon var säker, då sa hon att hon var 250% säker, alltså supersäker eftersom det var en snopp som vi såg och det gjorde ju vi också, så vi är ju helt säkra vi också. Det är så mysigt att veta. Och en sån magisk känsla uppstod därinne i undersökningsrummet. Både jag och Markus kände en sån otrolig kärlek till vår lilla pojke där inne i magen. Hon sa att han är en livlig liten krabat som rör sig hela tiden. Och det kan jag hålla med om. Jag känner sparkar varje dag nu! Och imorse så kände jag första sparken utanpå magen! Varje gång han sparkar blir jag helt överlycklig!!Melvin vet att han ska få en lillebror och han tycker att det ska bli roligt! Han pratar med magen, han tror att han måste prata genom min navel, att bebisen hör när man pratar bara där,haha :)
Hursomhelt så är vi jättelyckliga men även väldigt oroliga. Vi älskar honom och önskar bara att allt ska gå bra och att han ska komma till oss! Men det vet/tror jag verkligen att han kommer att göra!