Midsommar!
Nu har jag varit frånvarande från bloggen igen! Men jag varit sjuk. Händer inte så ofta att jag är det,men nu så. Har varit förkyld o haft feber. Inte alls roligt! Men nu är det på bättringsvägen hoppas jag. Det är jobbigt att vara ute och det är jobbigt att promenera o.s.v. Men somsagt,hoppas de e på bättringsvägen nu iallafall.
Tänkte berätta om vad vi hade för oss på midsommar =)
På midsommar så var vi på liseberg och jag kan bara säga att jag o min familj hade en jättemysig midsommarafton. Det var dock väldigt mycket folk där den dagen. Men jag och Markus fick båda två åka roliga karuseller tillsammans med vår lille prins. Han vågade åka så mycket mer än vad jag trodde. Så det blev att åka båtarna, flygande elefanterna, hästarna, sago slottet och farfars bilar! Men att stå med en snart treåring i den låååånga kön till sago slottet, ja det va en utmaning för sig!*host* Han lämnade kön ett antal gånger, gick före i kön och busade så att jag höll på att gå ur kön! hehe! Men tillsist var det äntligen vår tur. Melvin tyckte att det var spännande,men han blev lite rädd där inne. Men alla andra saker som vi åkte tyckte han om. Vi hade en mysig dag. Köpte godis och en ballong som bara plötsigt "knöt upp sig själv" och släppte från vagnen och flög iväg upp mot himlen. Så vi stod på marken och tittade på när ballongen flög uppåt tills vi ej såg den mer, och jag sa att ballongen skulle åka till våran Vanessa i himlen v
Tidigare på midsommarafton så var vi vid graven och tittade till den. Kändes "bra" att få vara där på en sådan dag.
Bjuder på de enda två bilder som vi kunde ta den dagen! Jag hade med kameran som vanligt,men utanför liseberg så började den visa dåligt batteri, så batteriet tog slut :( Men här får ni se de bilder vi hann ta den dagen iallafall.
Jag o Melvin i Göteborg
Midsommarfirande på liseberg
Psykologi!
Nu har jag kommit igång i psykologin. Satt större delen av den tid då plutten va på dagis idag.
Imorse när han gick dit förresten så ville han gå iväg utan blöja! Så det fick han ju göra såklart. Men jag skickade ju med en del extrakläder OM han nu av olika anledningar inte skulle hinna på toaletten i tid.
Han hade iallafall varit superduktig som vanligt och gått med fröken till toaletten en gång, men andra gången så ville han inte, han sa att han bara vill kissa hemma. Så när jag kom och hämtade honom i eftermiddags så hade han blöja. Jag är glad att han själv tog intiativ till att gå iväg utan blöja imorse, men jag förstår helt o fullt honom om han än så länge "bara" vill kissa hemma.
Iallafall så har min dag bestått av att baka bröd och fylla frysen med det. Samt att läsa på massor i psykologiboken och på internet. Jag har skrivit om massa intressanta saker. Så detta blir nog bra.
I eftermiddags kom ett brev på posten om att jag kom in på utbildingen ekonomi,handel,turism så jag börjar den 23 augusti! Jippi! Ska bli så spännande! Min kompis Anna-Lena ska läsa samma utbildning, så kul att få sällskap o allt! Ser fram emot detta. Och framförallt så betyder det mycket för mig att "ha något att göra" en trygghet och även ett sätt att komma ifrån vården som jag INTE vill jobba inom igen.
Ikväll ska vi äta på restaurang. Blev en impulsidè sådär bara! Men det kan vara kul det me, så här mitt i veckan :)
Nu ska jag plugga vidare lite innan vi ska åka!
Regnig midsommar?
Tror ni att det blir en regnig midsommar? Vi får väl iallafall hoppas på ett någorlunda okej väder,
så att man kan vara ute.
Igårkväll somnade jag brevid min lilla prins. Han sover emellan oss de flesta nätterna.
Iallafall så igår låg jag o bara tittade på honom tills jag somnade. Tänkte på hur fin han är och på hur lyckligt lottade vi är som får vara hans föräldrar. Men våra hjärtan har verkligen delats på mitten. För samtidigt som man är lycklig, så tänker vi ju självklart i samma stund på vad vi skulle haft, vem som saknas. Tänker på vem som också skulle legat där brevid, med en söt liten pjamas och vem som också skulle sovit tryggt här hemma hos oss.
Det var så också imorse när jag ringde till bvc, då kände jag dendär äckliga tystnaden igen. Tystnaden som bara en liten bebis kan fylla men sitt skrik och sitt liv. Det är så tyst.. Tänkte på alla tider hos bvc som vi nu skulle ha varit på med lilla Vanessa.
Detta livet har verkligen lyckats krossa våra hjärtan, men en sak är sann. Vi lever fortfarande, vi kämpar fortfarande och vi är fortfarande föräldrar till två barn! Men vårt ena barn finns inte här hos oss, men vi älskar henne, det ska gudarna veta!
Puss o kram!
För en stund sedan lämnade jag gosis på dagis. Han såg fram emot att få gå och leka med sina kompisar :)
Innan vi skiljdes åt så fick jag en kram, och en puss o en kram till! älskling!
Efter midsommar ska Melvin bara vara på dagis i en vecka till, sedan är det sommarlov! Härligt & så mysigt! Så då ska vi vara hemma tillsammans, sedan börjar jag skolan i mitten av augusti, och Melvin börjar på dagis igen efter sommaruppehållet.
Igår började jag läsa i psykologiboken, ska strax gå in o göra dagens uppgifter, gäller att verkligen ta vara på tiden nu!!
Efter Melvins dagis sedan så blir det en promenad!
Snart är det midsommar,hur ska ni fira?Kram
Kvällen :)
Denna dagen har inte varit en rolig dag. Fy vilken trist dag. Det har inte hänt något speciellt så. Jag har bara kännt mig som världens tråkigaste förälder! Det var nämligen så att i lördags när vi var hos underbara Susanna & Mathias o deras barn o hälsade på så skulle barnen hoppa på studsmattan, Melvin måste ha hoppat o trampat fel eller något, vet inte alls. Men efter att de hoppat en stund så gick vi till lekplatsen istället o gungade lite. Och efter det så började Melvin säga till mig att han hade ont i sin fot och han ville inte gå på foten. I söndags så fick jag bära honom, det syns ingenting utanpå och vi tror att han har trampat fel heltenkelt. Idag har det var blivit bättre och bättre, kanske helt bra. Men vi har varit inne hela dagen och bara tagit det lugnt. För att han måste vila sin fot. Jag ville verkligen att han skulle ta det lugnt idag o låta foten vila så mycket som möjligt. Så det har blivit en del Pippi Långstrump, Teletubbies och så har vi läst Alfons Åberg. Lagat mat och så har vi byggt med lego och Melvin somnade en stund på eftermiddagen, då satte jag mig på balkongen och solade. Och ikväll innan läggdags så sa han "mamma,min fot är bättre nu" Älskade hjärtat! Han har inte kissat i blöjan en enda gång idag, han säger till o så går vi på toaletten, är så stolt över min älskling! Han pratar mer o mer. Och han avslutar ofta meningar med orden "nu",hihi. Låter så gulligt. "Jag är mätt nu" :) Så säger han "Tack maten" när han har ätit färdigt. Han älskar nuförtiden att gunga. Det gjorde han ju när ha va runt 1 år också, sedan blev han rädd för att gunga. Men nu efter att ha sett några "stora killar" som gungade så vill han bara gunga hela tiden! :) Det är mysigt när jag puttar fart på honom, då pratar vi mycket om allt möjligt. Han säger ofta att han tycker att det är mysigt. Älskar honom mer än ord kan beskriva...
Ikväll har jag sett lite på tv. Sedan gjorde jag min första "uppgift" i psykologin, vilket var att skriva en kortare presentation, och det har jag nu gjort. Så nu ska jag strax avsluta här, borsta tänderna och sedan lägga mig i sängen och läsa kapitel 1 i psykologiboken. Imorgon är det dagis.
Sov gott!Kram
Plugga :)
Idag kom min psykologibok på posten! Så idag har jag börjat läsa psykologi. Och jag ska satsa på det bästa betyget också. Så nu och 5 veckor framöver så gäller det att plugga. Ska fördjupa mig i min psykologibok. Det första som ska göras är att skriva en kort presentation om mig själv. Vem jag är o.s.v. Jag tycker att det är lite svårt faktiskt. Svårt att veta vad jag ska skriva, eller vad jag ska välja att skriva. Beskriva vem jag är på bara några rader. Men det är väl saker som mitt namn, ålder, var jag bor, om jag är sambo eller inte (kan man ju skriva bara för att ha något att skriva typ),så kan jag skriva att jag är småbarnsmamma. Men vad mer? Jag vet inte.. Och idag är jag så trött också, så då har jag typ tankar som att jag kan skriva bättre en annan dag ;)
Hejsan!
Nu har jag äntligen gjort min blogg lite finare! Jag är ju inget proffs som ni ser,haha! Men jag tycker att den är lite färgglad nu iallafall, o det är ju bra =)
Oj vad det är längesedan jag skrev nu, har ni saknat mig? ;) Jag har saknat att skriva iallafall.
Nu ska vi se. Jag har ju en hel del att berätta om. Var ska jag börja. Jag bestämmer att jag skriver från hjärtat.
Har haft en jättebra helg! Som nu tyvärr är slut..men det är ju snart helg igen.
Kort vecka nu, jag menar att det är ju midsommar på fredag. Alltså så är Markus ledig då, och sedan är det inget jobb förrän på tisdag efter det, skönt!
Jag har kommit in på utbildningen så jag börjar plugga på den i augusti. Men jag ska även läsa psykologi nu i sommar, för det blev krångel med csn, då det tydligen fattades 50 poäng för att jag skulle få studiemedel. Så det fick bli så nu att jag får plugga i sommar, för att få dessa 50 poäng. Så det blir att fördjupa sig i en psykologibok, ha prov o allt vad det nu blir. Tack o lov så är det helt på distans. Kursen startar idag, men jag har inte fått boken än som jag beställt, men jag hoppas att den kommer idag så att jag kan börja redan ikväll! Jag ska fixa detta, satsar på ett bra betyg och vill dessutom fixa det väldigt snabbt så att man slipper ha detta över sig, och så att jag o Melvin får sommarlov. Men jag tycker att det ska bli väldigt spännnade och roligt att läsa denna kursen.
Nu får jag greja lite här hemma, skriver mera senare!Kram
Tusen bitar
Hej mina vänner
Ändrade den igår men har inte hunnit göra färdigt!
Återkommer snart med inlägg o så!
Sköt om er sålänge!kram
Grattis mormor =)
Vår dag började klockan 7 av att någon ringde och väckte oss ;) Mindre populärt va det! Men men nu är vi iallafall vakna o uppe. Lilla prinsen sitter o tittar på Lotta på bråkmakargatan. Är så glad att han tycker om Astrid Lindgren, jag själv älskar de mysiga filmerna, haha, så jag sitter gärna klistrad brevid Melvin o tittar, så mysigt så!
Imorse sa Melvin, "Mamma,det är mysigt". Sedan sa han "jag älskar dig"! Det bara kom,åh vad lycklig jag kände mig då! Och i förrgår när vi skulle baka scones efter dagis så sa han "mamma,det är mysigt hemma" Då sa jag "Tycker du att det är mysigt?" Då sa han "ja,det är mysigt hemma med dig mamma" Åh,när jag hör sånna saker från honom så blir jag helt varm inuti. Nu när han pratar mer och mer så märker jag vilken otroligt kärleksfull son jag har, och det är den bästa gåvan en mamma kan få! Ett lyckligt o kärleksfullt barn.
Nu blir det snart frukost, sedan vika tvätt, promenad, lunch, tvätta håret o duscha o.s.v o.s.v =)
Rednex - wish you were here
Jennifer Lopez - Ain`t it funny
Sådär!
Och när vi skulle säga hejdå fick jag två kramar och en puss :) Mysig start på dagen kan man säga.
Melvin har blivit lite mer som mig när det gäller att vara vaken och att sova. Han har jättemycket energi, vilket jag också har och han har börjat vilja vara uppe lite längre på kvällen, men det är bara mysigt. Kan ju förstå om han inte vill sova klockan 7 på kvällen när det är såhär ljust ute o så. Han sitter i soffan och myser med mig och igår somnade lilla hjärtat i min famn, mysigt! Så jag bar in honom o la honom i hans säng och där sov han till halv 5 imorse, då vaknade vi av att en liten kille kom inspringandes och skuttade upp i sängen, han va lite ledsen o ville kramas, och på några sekunder så sov han mellan oss, sedan åkte Markus till jobbet tidigt. Då vaknade han inte, och vi sov jag och han till klockan 8 då jag stod upp, fixade i ordning mig och gjorde välling. Sedan fick jag väcka Melvin som fortfarande låg och sov, han drack vällingen i sängen och jag låg brevid och bara njöt av en lugn morgon. Så fick jag klä på honom idag och han va glad och sjöng blinka lilla stjärna för mig :) Sedan borstade vi tänderna och klädde på oss skorna o jackan (han klädde på sig själv) så satte jag honom i vagnen så promenerade vi till dagis.
Igår på morgonen träffade jag hans pedagog för utvecklingssamtal. Melvins första utvecklingssamtal :)
Det var mycket intressant att få höra hur han är på dagis och att höra personalens bild av honom.
Här är Melvin en av de allra första dagarna på dagis :) Han ser lite blyg o fundersam ut tycker jag, men det är klart det var ju så mycket nytt som hände på en o samma gång
Här gör Melvin sin allra första målning,hihi, min duktiga lilla konstnär! <3
Älskar dig förevigt!
Det sägs att i himlen är det ett paradis. Jag tror iallafall att de som älskar oss som ej längre finns med oss här på jorden, de finns med oss varje dag, fast vi kan inte se dem. Men jag tror att vi kan höra dem. Det kan iallafall jag.
Ibland så hör jag en liten underbar röst som pratar med mig genom mitt hjärta. Denna lilla röst ger mig råd och vägledning. Hon stöttar mig när jag är ledsen, pratar med mig när jag är ensam, ger mig råd när jag undrar hur jag ska göra. Hon visar mig hur saker är. Jag vet att hon finns brevid mig, och jag älskar henne för allt hon gett mig i detta livet! Hon är en ängel, en väldigt älskad ängel. PUSSAR från din mamma som älskar sig oändligt och förevigt.
Att komma hem utan henne..
Vi fick en svagare tablett som skulle göra oss trötta så att vi skulle kunna somna.
Men jag kunde inte sova. Jag låg och tänkte. Men tabletten måsta ha gjort lite för jag var ju trött.
Jag hörde hur det kom in föräldrar till förlossningen. Jag låg som i min egen lilla dimma.
Tillsist somnade jag och sov några timmar. Vaknade på morgonen i samma sorg som när jag somnade in.
Jag satt i sängen, kunde inte göra någonting. Jag skulle borsta tänderna, men det tog halva dagen innan jag fick kraft att göra det. Jag satt bara i sängen och ångesten kom och gick hela tiden. Vi grät, pratade, grät och pratade hela tiden. Vi gick ut och tog lite luft. De sa att det var bra om vi kunde gå ut lite för att andas, komma ifrån sjukhusväggarna ett tag. Framåt kvällen gick vi utanför sjukhuset. Det kändes onaturligt och skrämmande!
I korridoren såg vi två nyblivna föräldrar med sin lilla bebis. Jag skakade inuti. Kände mig uttittat där ute, där jag gick med sjukhuskläder och mina ögon var helt svullna av alla tårar. Vi gick och gick. Det kom regn och på något vis så kändes det "lättare" utomhus. Jag kunde andas då.
Vi lämnade sjukhuset sent på kvällen. Det var alldeles mörkt ute, det åskade och ösregnade.
När vi lämnar avdelningen var vi helt ensamna. Vi började gå. När vi sedan såg en skylt där det stod "bårhus" eller liknande så började det tjuta i mina öron och det blev svart framför ögonen. Jag höll för öronen och blundade och sprang, och vi sprang ut och sprang till bilen. Jag satte mig i bilen och jag höll för öronen och blundade så hårt jag kunde och skakade. Jag hade panik och jag tror att det var ångesten som gjorde att det lät som ett larm i mitt huvud. Hela min kropp var helt spänd. Vi lämnade sjukhusområdet. Regnet öste ner och det lät ett ljud i bilen. Kändes helt overkligt men jag visste att vi hade överlevt det allra värsta och svåraste, att lämna sjukhuset utan vårt barn.
När vi kom hem så låg Melvin och sov. Jag stod länge i hallen, kunde inte röra mig! Men tillsist var jag tvungen att möta farmorn o farfarn. Jag tog steget och gick in i sovrummet där Melvin låg och sov så sött. Då bröt jag ihop igen och började prata om att hon skulle varit med nu. Alla bebissaker var borta, fanns inga spår av henne där hemma. Det var lite ommöblerat vilket kändes skönt.
Vi sov alla tre i sängen den natten, jag i mitten, det kändes tryggt och otroligt skönt att ha Melvin brevid mig igen.
När det ofattbara händer..
Mina tankar drog mig tillbaka till den värsta dagen i hela mitt liv.
"Jag hittar inga hjärtljud" ekar i mitt huvud gång på gång.
Jag ser allt som om jag stod brevid, som om det var jag som var död och kunde se allt som en brevidstående person.
Jag ser rummet, det är sjukhusrummet, väggarna, kylan. Det är svalt i rummet, kallt, vita väggar och fönster.
Jag ser hur barnmorskan rullar ner persiennerna i varje fönster, för att skapa ett mörker, för att det inte är glädje som sprids i rummet, det är sorg.
Sedan går jag in i mig själv just där. Minns när jag låg där och precis fått beskedet. "Bebisen lever inte Camilla".
Jag minns hur en panikångest kommer till mig som en regnskur, som tunga stenar som faller rakt på mig.
Jag tittar ner på min stora mage och känner att jag bara vill ut därifrån.
Jag ville ta med mig Markus, mig själv och bebismagen och bara gå ut därifrån. Gå ut till Melvin och hans farmor o farfar och bara åka därifrån. Jag vill gå därifrån och radera allt som just blivit sagt. Jag va ledsen. Och inte vanligt ledsen utan förkrossad, död, men min kropp dog inte. Kroppen höll på att föda och kroppen skötte det själv. En del av mig ville stanna upp alltihopa och vakna hemma igen, vakna ur denna mardröm. Men jag vaknade inte hemma. Hon föddes. Ingen kunde göra något för att förändra det som hade hänt. Det fanns inga maskiner i världen som kunde väcka min dotter. Min dotter!.. Min ängel.
Ingenting som någon sa kunde få det att bli "lättare". Vi fick ett eget rum på sjukhuset.
Stundvis så var det som om hjärnan lurade mig att tro att hon levde. Jag intalade mig själv att hon levde, att hon bara sov och att jag visst skulle ta med henne hem. När sedan någon pratade så kom deras ord som vassa isbitar rakt in i min själ! Det var därför jag var så rädd för att bli tokig. Jag var rädd för att fästa mig vid henne på ett sätt som skulle göra att jag aldrig skulle kunna släppa taget. Det var inte jag som bestämde hur jag skulle känna, jag var tvingad av mig själv att vara stark! Jag vågade nästan inte hålla henne, jag var så rädd att om jag skulle hålla henne för länge så trodde jag att jag skulle bli så förkrossad att jag skulle ta mitt liv för att följa med henne.
Och så var det en vidrig känsla av att vi förstod vad som väntade. Det skulle komma en stund när de skulle gå iväg med henne. Frågan var bara när? NÄR är du redo att se din lilla bebis för allra sista gången?? När är du som mamma berädd att ta dig samman och inse det som hänt.
Jag minns när de klätt på henne HENNES kläder. Jag minns när jag inte kunde stå emot mina känslor, jag minns MIN enda stund med henne. Det är det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Att ta upp henne. Och när jag tog i henne så sa hela min själ "hon lever" och jag kände hur en kärlek började växa, den kärlek en mamma och pappa känner allra första gången man håller sin nyfödda bebis i sin famn. Kärleken bara svämmade över. På en halv sekund tänkte jag allt jag önskade henne i det liv som vi ville ge henne. Jag såg hennes lilla ansikte. Jag höll hennes vackra lilla hand i min. En prinsessas hand. En liten vit hand som på en liten docka. Fem små perfekta fingrar. Jag såg på hennes kropp. Huden på magen hade börjat lossna. Likaså på hennes händer. Döden hade redan kysst henne och alla kyssar från mig i hela världen kunde inte väcka henne.
Sedan så grät jag och fick bara fram orden "jag är så ledsen att du inte fick leva!" :`(
I samma ögonblick öppnades hennes mun och det började rinna blod från hennes mun och från hennes öga.
Då bröt jag ihop totalt! Jag sa orden för jag förstod att det inte fanns något jag kunde göra mer. Jag sa att de kunde ta henne. Och det gjorde de. De kom in med en babylift och la henne i den. Sedan lämnade de rummet. Hon var borta föralltid, jag såg henne aldrig mer efter det.
Min älskade docka, min prinsessa, min underbara fina dotter <3
Jag ville inget hellre än att få ha dig här. Jag ville se dig växa upp och bli stor.
Du var mitt allt! Du och din bror är mitt allt.
En sak vet jag, och det är att jag skulle alltid funnits där för dig. Jag skulle säkert inte ha varit perfekt alla gånger, för hur gärna man än vill så är ingen människa perfekt och felfri. Men en sak lovar jag dig, det är att jag skulle alltid funnits där för dig och stöttat dig i allt. Jag ville vara den mamman som skulle finnas där för sig alltid.
Jag ville fira alla dina födelsedagar med dig. Jag skulle njuta av att bara få se dig växa upp. Jag skulle alltid funnits för dig och jag älskar dig oändligt mycket! Jag drömde alltid om den dagen då du skulle böörja ditt liv. Och jag planerade för hur vi skulle ha det när du skulle växa upp och bli stor. Jag bestämde att när du skulle flyttat hemifrån så hoppades jag att du alltid skulle vilja komma och hälsa på mig, vi skulle dricka te tillsammans och du skulle få berätta hur du mådde och jag skulle tagit all min egen erfarenhet och lyssna på dina problem och funderingar och jag skulle heltenkelt funnits där för dig alltid!
Jag saknar dig så att det gör så ont! På ett sätt så vill jag inte leva utan dig :`(
Du är föralltid en del av mig, var du än är nu.
Kan inte förstå varför detta måste ha hänt.
Du var så efterlängtad!
25 år - 26 år
Jag tycker inte att det känns nåt speciellt att fylla år längre.
Det enda jag kan säga är att jag hoppas att mitt 26e år kommer att bli bra. Att jag kommer få uppleva lycka o så!
Hoppas på att få uppleva många lyckliga stunder med min älskade prins Melvin.
Hoppas på att komma in på utbildningen jag sökt. Och så hoppas jag på att jag kommer få nya vänner och även kanske få tillbaka vänner man hade.
Så hoppas jag på att få uppleva kärlek.
Nu säger jag snart grattis på födelsedagen till mig själv :)
Skriver mera imorgon om bion som vi var på igår o.s.v :)
Oj,nu ser jag att klockan slagit midnatt, då är man 26 år nu då :) Och det är söndag!
Godnatt på er sötnosar <3
Cykeltur!
Igårkväll upplevde jag en av de absolut mysigaste studerna i mitt liv faktiskt!
Vi var på cykeltur och Melvin satt bakom mig på cykeln i sin cykelstol.
I början gick jag o ledde cykeln för jag vågade inte cykla. För det första så hade jag aldrig cyklat med Melvin på cykeln, och för det andra så hade jag nästan aldrig cyklat på den cykeln heller ;) Men när vi kommit ner för den superlånga backen så testade jag att cykla! Och efter bara en liten stund så kände jag mig mera säker bakom styret,hihi! I början va det lite vingligt men jag tänkte hela tiden för mig själv "du klarar detta,det går ju jättefint detta,sakta o fint!" hihi, och när min cykelrädsla försvann så kändes det som om vi aldrig gjort annat än att cykla runt, Melvin och jag =D Det va så mysigt att cykla förbi ängar och åkrar o kor o allt vad vi såg! Cyklade hem till Melvins farmor o farfar, de bjöd på lite kvällsmat. Markus va också med såklart.
Sedan cyklade vi hemåt.
En mysig kväll heltenkelt!
Duktiga jag :)
Hursomhelst,så tänkte jag berätta om dagen som varit :)
Melvin var på dagis 9-14 och då passade jag på att städa och röjja en massa här hemma.
Fick kollat igenom min garderob, sorterat mina kläder och lagt undan sånt som jag ska skänka till en klädinsamling. Hela, rena kläder såklart! Det som är missfärgat, trasigt eller så åkte till skräpet.
Ska även sortera i Melvins kläder imorgon, och (detta är det svåra)se vad som ska kastas ;( Herregud,jag kan inte kasta bort något som varit hans! MEEEN man måste! Kan inte spara allt! Och varför skulle man göra det egentligen? Det är ju honom jag älskar, de kläder han vuxit ur och de kläder som är både för små och utslitna och urtvättade behöver jag ju inte spara på! Det enda det gör är att det tar onödig plats och det leder till att det blir stökigt. Att det är stökigt leder bara till att jag blir stressad o.s.v. Jag har kommit på den nu efter 26 år att ordning och reda är faktiskt bättre än att spara på allt och ha svårt att kasta saker. Och så mycket gamla tidningar, raklam o.s.v som legat o tagit plats,jisses! Nu har jag samlat allt viktigt i min egna lilla pärm, känns så skönt! Det mesta jag sparat är ju skräp! Nej bort med det! Imorgon ska jag och Melvin gå med kläder till en klädinsamling, jag ska göra honom lite delaktig i det hela, känns bra. Uppe på vinden har vi massa bebiskläder men det är jag inte redo för att sortera, mår så dåligt av det.
Imorgon blir det bio på kvällen med lillebror och Markus. Ska bli roligt att komma ut lite!Verkligen!
Nu är det dags för sängen för min del!Skriver mera imorgon
Härliga underbara sommarväder!
Jag började igår att röjja lite här hemma, alltså sortera o slänga gamla papper o.s.v.
Ska sortera garderoberna, få var sak på sin plats och även kolla igenom alla mina kläder, bestämma mig för vad jag använder,vad jag har,om något är sönder o.s.v.
Men så är ju vädret helt underbart så jag tänker då inte sitta inne idag iallafall.
Så städandet får vänta helt enkelt! ;)
Idag har jag lämnat lilleman på dagis. Idag har han på sig shorts och t-shirt. Fick smörja in honom me solskyddskräm imorse, det luktar sommar, det ÄR sommar. Jag ska försöka hålla fast vid mitt glada humör! Ska sprida positiv energi runt mig! När jag kom hem efter att ha lämnat lilla token så fick jag ett infall och rörde ihop en sockerkakssmet som jag hällde i min nya hjärta-form. Och vips in i ugnen med den, sedan efter en stund så va det ut ur ugnen me kakan, och nu har jag smakat en bit och jag får säga att den blev god! Duktig jag är! :) Jag har även suttit på min underbara altan och solat i bara bikinin, härligt! Vill få färg på benen och det får man väl om man sitter där, så härligt att passa på nu när jag har möjligheten att sitta där och bara slappna av!
I eftermiddag ska vi på gårdsfest på Melvin dagis, tror ni att jag tycker att det ska bli spännande eller?!
Jag tycker att det ska bli jättemysigt och roligt! Det ska vara tipspromenad om jag förstod det hela rätt, så ska man ha med sig fika. Får absolut inte glömma kameran!
Så efter dagis är det tänkt att jag och Melvin ska promenera ner till affären o köpa festis:)
Nä nu blir det en stund til på balkongen, sedan förbereda fikan som vi ska ha i eftermiddag, och så ska jag ju hämta gullet om typ 45 minuter.
Ha en mysig 1 juni (bara 5 dagar kvar till en speciell tjej fyller år) ;)
Ensamhet..
Har inte skrivit på några dagar.
Helgen va väl ganska bra. På morsdag var vi i Hällevadsholm o hälsade på. De bjöd på middag, spagetti & köttfärssås. Så tog jag och Markus en promenad, Melvin lekte med mormor,morfar o morbror.
Efter promenaden så fikade vi lite och jag fick jättefina örhängen av pappa och Victor, så snällt, det gjorde mig mycket glad! Efter fikan gick vi ut och lekte lite, Melvin sprang och var hur glad somhelst!
Så åkte vi hemåt.
I lördags fick Melvin lördagsgodis och vi tittade på Pippi Långstrump.
Det är hans nya favorit barnprogram, det är mysigt!
Han pratar mycket om "Pippi och hästen" som han säger :)
Förövrigt så känner jag mig väldigt ensam just nu och jag känner att jag önskar att Melvin skulle ha "sommarledigt" från dagis redan nu. Jag tänker på Vanessa hela hela tiden och saknaden är obeskrivlig. Vill inget hellre än att få uppleva tiden med henne igen!
Vad jag än gör så finns hon i mina tankar. Det är så verkligt nu, att vi har förlorat henne, att hon aldrig kommer tillbaka. Och jag går och längtar efter henne & saknar henne. Men jag längtar efter något som aldrig kommer att bli, jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att må bättre.
Önskar verkligen att jag och Melvin kunde åka nånstans och bara ha ledigt. Tänk om man hade vunnit pengar på lotto, då hade jag beställt en resa och packat väskan o såklart tagit med min min lilla Melvin. Känns just nu meningslöst med det mesta här hemma! :(
