121 dagar kvar :)
Idag är det onsdag och det är 121 dagar kvar till förlossningen.
Har ju inte skrivit på¨ett tag så jag får börja med att skriva om påsken, som var helt underbart härlig! Mer sånna helger tack! :)
Vi umgicks bara vi tre och hade det hur mysigt somhelst. En dag avr vi hos Vanessa och gjorde så fint på graven. Planterade fina vårblommor o.s.v.
En annan dag köpte vi blomlådor, blommor och jord och planterade vårblommor här hemma.
En dag köpte vi nya skor till Melvin, och en annan dag köpte vi nya skor till mig.
Vi var hemma hos Melvins bästa kompis och hälsade på en sväng helt spontant sådär :) Mycket trevligt!
Vi var på restaurang en gång med farmor och en gång bara vi.
Vi grillade på altanen med elgrillen och så åt vi framför en disney film.
Vi var vid havet och promenerade och solade.
Vi har bestämt namn till lill-bebis :)
Jag har haft bihåleinflammation i veckor men blev frisk lagom till påsklovet :)
Nu ska vi möblera om här :) Skriver mera senare idag! Kram!
Har ju inte skrivit på¨ett tag så jag får börja med att skriva om påsken, som var helt underbart härlig! Mer sånna helger tack! :)
Vi umgicks bara vi tre och hade det hur mysigt somhelst. En dag avr vi hos Vanessa och gjorde så fint på graven. Planterade fina vårblommor o.s.v.
En annan dag köpte vi blomlådor, blommor och jord och planterade vårblommor här hemma.
En dag köpte vi nya skor till Melvin, och en annan dag köpte vi nya skor till mig.
Vi var hemma hos Melvins bästa kompis och hälsade på en sväng helt spontant sådär :) Mycket trevligt!
Vi var på restaurang en gång med farmor och en gång bara vi.
Vi grillade på altanen med elgrillen och så åt vi framför en disney film.
Vi var vid havet och promenerade och solade.
Vi har bestämt namn till lill-bebis :)
Jag har haft bihåleinflammation i veckor men blev frisk lagom till påsklovet :)
Nu ska vi möblera om här :) Skriver mera senare idag! Kram!
Vecka 22!!
Vilket väder vi har! Jag tycker att det känns som sommar. Igår var vi ute på lekplatsen och det är så härligt ute! Älskar att vara ute i solen!
Gårdagen spenderades somsagt ute en stund och sedan inne en stund. Vi åt ärtsoppa igår jag och Melvin. Det var Melvins önskemål och jag som aldrig har gillat ärtsoppa åt faktiskt det jag me. Melvin älskar det, så jag fick smaka och det var faktiskt helt okej, det var nästan gott ;)
Efter maten kom Anna-Lena och barnen förbi, det uppskattades mycket! Var så roligt att få träffa dem! Så vi gick ut igen och tog en kort promenad, sedan gick vi tillbaka hit, barnen gungade en stund och sedan gick vi in och de lekte på Melvins rum. Oj så roligt de hade det, de blir så vilda och galna tillsammans, jättekul :) Sedan bjöd vi på glass och efter det så satt Melvin och Felicia och skrev bokstäver och sina namn. Så duktiga! Melvin har börjat skriva bokstäver, STOLT MAMMA! :) Han vill mest skriva C och M, eftersom det är mina och hans bokstäver, men vi tränar på att skriva varje dag, och det är på hans egna initiativ, han tycker att det är roligt.
Idag kommer mamma och pappa hit och hälsar på oss en stund på förmiddagen, så jag ska strax plocka iordning lite här. Melvin ser på Bolibompa som precis tar slut nu hör jag ;) Jag ska hänga ut lite tvätt och så. Sedan ska vi promenera ner till postlådan och skicka iväg ett paket.
Ikväll/eftermiddag ska vi handla inför påsken. Ska köpa påskgodis, påskägg och påskris :) Samt lite mat och påskteckningar.
Bebisen i magensparkar varje dag och jag känner så tydligt när han rör sig därinne. Vi har bestämt hans namn nu ;) Vi är i vecka 22 nu, och vi byter veckor på fredagar :) Jag har varit lite busig och beställt en vagn. Blir en Emmaljunga City cross denna gången :) Jag ha kikat på vagnar och hade först tänkt mig en lite mindre, typ en brio-vagn. Men ingen föll jag helt för, så jag kikade på Emmaljungas hemsida och fick då se den rätta vagnen som jag kände för direkt! Så jag ringde till barnvagnsaffären i närheten av där mina föräldrar bor, frågade lite om priser o.s.v, så jag beställde en som vi ska hämta i augusti. Ska se senare idag om jag kan visa bild för er.
Har även shoppat en del bebiskläder, inte mycket men liten lagom. Man måste få göra det och jag tycker det är så underbart att göra det. Har köpt små mini kläder med bamse på. Så söta! Även lite byxor och bodys, tröjor. Har även beställt ett paket från H&M med 3-pack bodys, 2-pack byxor, ett set med söta små shorts, en body med giraff på och en giraff mössa hihi :) Bara att få se dessa små kläder, och få drömma om den dagen då han ska komma!
Nu ska jag fixa lite och sedan ska vi gå ut en stund så att Melvin får cykla :)
Våren är här!!
Goddag mina vänner!
Nu kan man säga att våren är här på riktigt, härligt tycker jag! Imorse tog jag och Melvin på oss våra vårjackor och vårskor när vi promenerade till dagis. Melvin cyklade och jag promenerade :) Gick bra att lämna, han gick med fröken in så snällt o fint. Vet inte vem av oss det blir som hämtar idag. Jag ska iallafall ta en promenad innan Melvin kommer hem. En lång härlig vårpromenad är vad jag behöver nu :) Men först ska jag vårstäda lite, tvätta massor av tvätt o hänga ut det på tork, och så ska jag plugga för jag har prov på onsdag morgon.
Helgen har varit mysig men riktigt jobbig också eftersom jag fortfarande varit sjuk. Har varit förkyld i snart två veckor. Men igår så kände jag att det vände till det bättre. Det dumma är bara hostan som är så jobbig. Jag trodde jag skulle hosta ihjäl mig inatt :( Men men, det går ju över iallafall.
Deklarerat har jag även hunnit med denna morgon :) Skönt att ha det avklarat. Nu är det bara provet som jag verkligen måste fixa nu på onsdag. Och imorgon har jag en supertråkig lektion som jag måste gå på. Ska jag vara ärlig så är jag allt väldigt trött på det hela nu! Men vet ni vad det bästa är?? Imorgon har jag sista lektionen, sedan är det påsklov och sedan börjar praktiken som är 5 veckor, sedan är det en redovisning och sedan är det avslutning! Och avslutning på dagis är det också i juni precis som förra året, mysigt! Sedan hoppas jag att jag får sommarjobb i juni. Och sedan i juli så har Melvin sommarlov, åhhh så härligt! Sedan har Markus sen semester iår, i augusti och september ska han vara hemma, halva månaderna, han har semester lagom tills att lillbebisen är beräknad att komma till oss! Känns väldigt bra att han ska vara hemma då, den sista tiden av graviditeten. Så att vi kan gå på alla kontroller o.s.v. tillsammans. Skönt att ha honom att umgås med också, så kan vi bara mysa :)
Nä nu måste jag dra igång med allt som ska göras denna måndag!
Kram!!
Nu kan man säga att våren är här på riktigt, härligt tycker jag! Imorse tog jag och Melvin på oss våra vårjackor och vårskor när vi promenerade till dagis. Melvin cyklade och jag promenerade :) Gick bra att lämna, han gick med fröken in så snällt o fint. Vet inte vem av oss det blir som hämtar idag. Jag ska iallafall ta en promenad innan Melvin kommer hem. En lång härlig vårpromenad är vad jag behöver nu :) Men först ska jag vårstäda lite, tvätta massor av tvätt o hänga ut det på tork, och så ska jag plugga för jag har prov på onsdag morgon.
Helgen har varit mysig men riktigt jobbig också eftersom jag fortfarande varit sjuk. Har varit förkyld i snart två veckor. Men igår så kände jag att det vände till det bättre. Det dumma är bara hostan som är så jobbig. Jag trodde jag skulle hosta ihjäl mig inatt :( Men men, det går ju över iallafall.
Deklarerat har jag även hunnit med denna morgon :) Skönt att ha det avklarat. Nu är det bara provet som jag verkligen måste fixa nu på onsdag. Och imorgon har jag en supertråkig lektion som jag måste gå på. Ska jag vara ärlig så är jag allt väldigt trött på det hela nu! Men vet ni vad det bästa är?? Imorgon har jag sista lektionen, sedan är det påsklov och sedan börjar praktiken som är 5 veckor, sedan är det en redovisning och sedan är det avslutning! Och avslutning på dagis är det också i juni precis som förra året, mysigt! Sedan hoppas jag att jag får sommarjobb i juni. Och sedan i juli så har Melvin sommarlov, åhhh så härligt! Sedan har Markus sen semester iår, i augusti och september ska han vara hemma, halva månaderna, han har semester lagom tills att lillbebisen är beräknad att komma till oss! Känns väldigt bra att han ska vara hemma då, den sista tiden av graviditeten. Så att vi kan gå på alla kontroller o.s.v. tillsammans. Skönt att ha honom att umgås med också, så kan vi bara mysa :)
Nä nu måste jag dra igång med allt som ska göras denna måndag!
Kram!!
Hipp hipp HURRA! :)
Idag firar vi mig o lilla plutten i magen som har gått halva graviditeten!!Yepp, går in i vecka 21 idag och om ni frågar mig så har tiden som varit gått fortare än någon annan tid någonsin!! :)
Lilla hjärtat i magen!! Vi LÄNGTAR! Och vi får hoppas att tiden går fort så att vi får ha dig här och pussa och krama dig!!! Puss puss puss, vi älskar dig!
Melvin är nu på dagis. Och idag är det fredag och det betyder att Melvins bästis får vara med på samlingen inne hos Melvin, åhh så mysigt för min lilla gubbe!
Igår var jag hos barnmorskan, eller jag var där både i förrgår och igår. Hamnade ju i en liten svacka av oro. Så när jag kom dit i förrgår så var Melvin med för han går ju inte på dagis på onsdagar. Vi fick lyssna på hjärtat på lilla liten och det hördes så fint så! 144 slag/minut.
Så igår innan barnmorskebesöket gick jag till apoteket och köpte Renässans, för jag är så förkyld så att jag tror jag ska bli tokig! Sprayade flera gånger igår, och imorse började det lätta, men nu är man förkyld igen! Inte klokt detta!! Snälla förkylning, försvinn, lämna mig ifred!!
Åter till barnmorskebesöket! Vi lyssnade på hjärtat, 148 slag/minut. Vi satt ner och pratade en stund om min och Markus oro, om Vanessa och den graviditeten, om min graviditet nu, om känslor kring kärleken man känner till sitt barn. Och då förstod jag precis varför denna oron blivit värre efter att vi fick se honom på ultraljud:
Innan vi sett lilla pojken på ultraljudet så visste vi att det var någon i min mage. Vi visste inte om det var en välutvecklad människa, vi visste ingenting! Så första frågan vi ställde oss innan ultraljudet var: "Är det en liten människa?" Direkt vi såg honom där på skärmen så såg vi en liten liten bebis, med tio små fingrar och tio små tår. Vi kunde räkna hans fingrar och tår. När barnmorskan sedan sa att det är en lillebror i magen och vi gjorde undersökningen, och vi fick se hans ansikte, han gäspade och han borrade in sitt lilla huvud i min mage såg man. När vi såg allt detta så hände något stort inom både mig och Markus. Det hela blev väldigt verkligt. Redan innan så älskade vi ju såklart bebisen, men somsagt så blev det en annan känsla nu när vi sett honom! Vi kände båda två att vi älskar honom precis lika mycket som vi älskar Melvin och Vanessa. Och samtidigt som man knyter ann till någon, så föds även denna fruktansvärda oron. Vi kände bara "det får inte hända honom också något!" Det får bara inte göra det..
Denna oron är något som jag måste börja klara av att hantera, och jag börjar klara av att hantera den.
Det jag kommit fram till är att denna graviditet är min tredje och den är unik. Allt är bra hittills, jag mår bra, jag mår bra i denna graviditeten. Allt ser perfekt ut och vi har inte sett några tecken på att något skulle vara fel. Jag tror att det verkligen är meningen att denna lilla pojken ska få komma till oss, till denna världen. Och jag gör allt för att han och Melvin ska få långa och lyckliga liv. Som en symbol för lycka och för att få lov att känna lycka så gick jag och Melvin till leksaksaffären och Melvin fick ett pussel, och vi köpte 2 stycken söta och fina nallar till lilla liten! En blå nalle med speldosa som spelar godnattvisa, och en vit härlig, söt och väldigt mjuk nalle som ska bli hans första nalle. När jag känner mig ledsen eller orolig så lägger jag mig ner och spelar vaggvisan för lilla liten i magen, och då sparkar han mig :) Melvin är också med, han brukar krama lillabrors nalle och han spelar gärna vaggvisan för honom och så pratar han med honom genom min navel,hihi :) Han frågan ofta om lillebror sparkar i magen och så undrar han om jag blir glad då? Lilla sötnosen, då svarar jag att jag blir jätteglad då. Det tycker Melvin är lite kontigt varför jag blir glad, för man får ju inte sparkas säger jag ju :) Då får jag förklara att när bebisen sparkar så är det inte så, det är bebisen som rör sig och då känns det så bara :)
Vi älskar dig lill-bebis! <3
Lilla hjärtat i magen!! Vi LÄNGTAR! Och vi får hoppas att tiden går fort så att vi får ha dig här och pussa och krama dig!!! Puss puss puss, vi älskar dig!
Melvin är nu på dagis. Och idag är det fredag och det betyder att Melvins bästis får vara med på samlingen inne hos Melvin, åhh så mysigt för min lilla gubbe!
Igår var jag hos barnmorskan, eller jag var där både i förrgår och igår. Hamnade ju i en liten svacka av oro. Så när jag kom dit i förrgår så var Melvin med för han går ju inte på dagis på onsdagar. Vi fick lyssna på hjärtat på lilla liten och det hördes så fint så! 144 slag/minut.
Så igår innan barnmorskebesöket gick jag till apoteket och köpte Renässans, för jag är så förkyld så att jag tror jag ska bli tokig! Sprayade flera gånger igår, och imorse började det lätta, men nu är man förkyld igen! Inte klokt detta!! Snälla förkylning, försvinn, lämna mig ifred!!
Åter till barnmorskebesöket! Vi lyssnade på hjärtat, 148 slag/minut. Vi satt ner och pratade en stund om min och Markus oro, om Vanessa och den graviditeten, om min graviditet nu, om känslor kring kärleken man känner till sitt barn. Och då förstod jag precis varför denna oron blivit värre efter att vi fick se honom på ultraljud:
Innan vi sett lilla pojken på ultraljudet så visste vi att det var någon i min mage. Vi visste inte om det var en välutvecklad människa, vi visste ingenting! Så första frågan vi ställde oss innan ultraljudet var: "Är det en liten människa?" Direkt vi såg honom där på skärmen så såg vi en liten liten bebis, med tio små fingrar och tio små tår. Vi kunde räkna hans fingrar och tår. När barnmorskan sedan sa att det är en lillebror i magen och vi gjorde undersökningen, och vi fick se hans ansikte, han gäspade och han borrade in sitt lilla huvud i min mage såg man. När vi såg allt detta så hände något stort inom både mig och Markus. Det hela blev väldigt verkligt. Redan innan så älskade vi ju såklart bebisen, men somsagt så blev det en annan känsla nu när vi sett honom! Vi kände båda två att vi älskar honom precis lika mycket som vi älskar Melvin och Vanessa. Och samtidigt som man knyter ann till någon, så föds även denna fruktansvärda oron. Vi kände bara "det får inte hända honom också något!" Det får bara inte göra det..
Denna oron är något som jag måste börja klara av att hantera, och jag börjar klara av att hantera den.
Det jag kommit fram till är att denna graviditet är min tredje och den är unik. Allt är bra hittills, jag mår bra, jag mår bra i denna graviditeten. Allt ser perfekt ut och vi har inte sett några tecken på att något skulle vara fel. Jag tror att det verkligen är meningen att denna lilla pojken ska få komma till oss, till denna världen. Och jag gör allt för att han och Melvin ska få långa och lyckliga liv. Som en symbol för lycka och för att få lov att känna lycka så gick jag och Melvin till leksaksaffären och Melvin fick ett pussel, och vi köpte 2 stycken söta och fina nallar till lilla liten! En blå nalle med speldosa som spelar godnattvisa, och en vit härlig, söt och väldigt mjuk nalle som ska bli hans första nalle. När jag känner mig ledsen eller orolig så lägger jag mig ner och spelar vaggvisan för lilla liten i magen, och då sparkar han mig :) Melvin är också med, han brukar krama lillabrors nalle och han spelar gärna vaggvisan för honom och så pratar han med honom genom min navel,hihi :) Han frågan ofta om lillebror sparkar i magen och så undrar han om jag blir glad då? Lilla sötnosen, då svarar jag att jag blir jätteglad då. Det tycker Melvin är lite kontigt varför jag blir glad, för man får ju inte sparkas säger jag ju :) Då får jag förklara att när bebisen sparkar så är det inte så, det är bebisen som rör sig och då känns det så bara :)
Vi älskar dig lill-bebis! <3
Sjuk!!
Kikar bara in för att skriva att allt är bra med oss :) Jag skriver mera senare idag.
Jag har så fruktansvärt förkyld och det släpper ju aldrig! Får ta en sväng till apoteket sedan och se om det finns någon nässpray eller något som kan rädda mig :)
Ha en bra dag!!
Jag har så fruktansvärt förkyld och det släpper ju aldrig! Får ta en sväng till apoteket sedan och se om det finns någon nässpray eller något som kan rädda mig :)
Ha en bra dag!!
Ingen bra dag :(
Jag är fortfarande sjuk, Melvin är på dagis. Han var hemma igår eftersom vi varit sjuka och han var lite hostig. Så vi tog det lugnt, slapp stressa med frukosten utan kunde äta i lugn och ro när vi ville.
Jag tror uppriktigt sagt att jag börjar bli knäpp, eller att jag kommer bli galen innan denna graviditet är slut!
Jag hade verkligen räknat med att det skulle gå upp och ner! Att jag ena dagen skulle må jättebra, men nästa dag känna av oron. Det jag inte kunde veta var bara HUR fruktansvärt jobbig oron är! Det jobbigaste är att han sparkade ganska mycket de senaste dagarna, och häromdagen när jag låg i sängen så kände jag sparkar på utsidan magen. Jag tyckte att jag kände att han rörde sig så mycket. Men igår så var det väldigt lugnt, så på kvällen la jag mig i soffan och då började tankarna snurra på som bara den i huvudet :( Jag knuffade på magen, låg och tittade på den. Och då tillslut så fick jag små sparkar. Men igårkväll, ingenting och idag, ingenting! Det svåraste är att jag inte vet hur jag ska tänka. Är det normalt att inte känna sparkar varje dag i vecka 19-20?
Det uppspelas hela tiden i mina tankar. Den där morgonen i augusti. Jag hade värkar, vi skulle åka till bb. Jag stod i duschen och spolade vatten på magen. Tanken slog mig: " Varför sover hon nu, hon rör sig ju inte!" Slog bort tanken: "Nej jag börjar bli knäpp av oro, snart har jag henne hos mig då är all denna oron över."
Jag minns det som om det är en hemsk film. Jag ligger på britsen, ultraljud, ser på skärmen framför mig, ser min bebis i svartvitt hon bara ligger där, inget pickande hjärta! Jag frågar barnmorskan vad det är som händer. Hon ser och hör inga hjärtljud! Ångest! Panik! Barnmorskan trycker på larmet, det börjar låta i hela rummet, hela korridoren. Jag dör inuti. Det får inte vara sant! Detta händer inte!! En läkare kommer in, hoppet kommer tillbaka. Läkaren måste se att allt bara är ett missförstånd. Hon lever! Säg att hon lever! Läkaren skakar på huvudet..Åh nej.. Ingen kan rädda oss nu. Värkarna blir så starka att kroppen tar över allt. Jag måste föda just nu, och mitt liv är slut!
Så kändes det!
Nu är jag så orolig, rädd att vara med om detta igen. Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera denna oron?
Jag tror uppriktigt sagt att jag börjar bli knäpp, eller att jag kommer bli galen innan denna graviditet är slut!
Jag hade verkligen räknat med att det skulle gå upp och ner! Att jag ena dagen skulle må jättebra, men nästa dag känna av oron. Det jag inte kunde veta var bara HUR fruktansvärt jobbig oron är! Det jobbigaste är att han sparkade ganska mycket de senaste dagarna, och häromdagen när jag låg i sängen så kände jag sparkar på utsidan magen. Jag tyckte att jag kände att han rörde sig så mycket. Men igår så var det väldigt lugnt, så på kvällen la jag mig i soffan och då började tankarna snurra på som bara den i huvudet :( Jag knuffade på magen, låg och tittade på den. Och då tillslut så fick jag små sparkar. Men igårkväll, ingenting och idag, ingenting! Det svåraste är att jag inte vet hur jag ska tänka. Är det normalt att inte känna sparkar varje dag i vecka 19-20?
Det uppspelas hela tiden i mina tankar. Den där morgonen i augusti. Jag hade värkar, vi skulle åka till bb. Jag stod i duschen och spolade vatten på magen. Tanken slog mig: " Varför sover hon nu, hon rör sig ju inte!" Slog bort tanken: "Nej jag börjar bli knäpp av oro, snart har jag henne hos mig då är all denna oron över."
Jag minns det som om det är en hemsk film. Jag ligger på britsen, ultraljud, ser på skärmen framför mig, ser min bebis i svartvitt hon bara ligger där, inget pickande hjärta! Jag frågar barnmorskan vad det är som händer. Hon ser och hör inga hjärtljud! Ångest! Panik! Barnmorskan trycker på larmet, det börjar låta i hela rummet, hela korridoren. Jag dör inuti. Det får inte vara sant! Detta händer inte!! En läkare kommer in, hoppet kommer tillbaka. Läkaren måste se att allt bara är ett missförstånd. Hon lever! Säg att hon lever! Läkaren skakar på huvudet..Åh nej.. Ingen kan rädda oss nu. Värkarna blir så starka att kroppen tar över allt. Jag måste föda just nu, och mitt liv är slut!
Så kändes det!
Nu är jag så orolig, rädd att vara med om detta igen. Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera denna oron?
Lillebror <3
Förlåt för dålig uppdatering men jag har mått då dåligt! Har haft nåt influensaliknande virus i kroppen och har fortfarande. Huvudvärk, en hemsk ledvärk, frossa, halsont och nu har det mesta övergått till förkylning. Har inte ont i kroppen längre och inte ont i huvudet! Skönt det för det är nåt bland det jobbigaste jag vet, att ha huvudvärk!.. Jaja,nog om detta nu!
Jag har något alldeles helt underbart att berätta!
I torsdags var jag och Markus på Emma ultraljudsklinik i Göteborg där vi gjorde ultraljud. Det är en av de allra bästa dagarna i våra liv kan vi nog båda två intyga!! :)
Först lämnade vi Melvin på dagis, sedan började vår utflykt mot ultraljudet ;) Mvc mottagningen ligger alldeles brevid tv huset och vädret var sådär mysigt :) Kommer aldrig att glömma denna dag!
Iallafall, när vi väl kom fram dit så fick vi sätta oss i deras soffa och fylla i ett papper med info om oss. Hur många barn jag fött o.s.v. Det var smärtsamt när jag skulle skriva om Vanessa. Man skulle fylla i födelsedag, vikt och längd vid förlossning o.s.v :(
Väl därinne i undersökningsrummet fick vi först sitta och prata med barnmorskan, fick berätta om vad vi varit med om.. Vi pratade båda två och berättade. Hon gav oss råd och stöttade oss.
Så fick jag ligga på sängen, ellerja britsen kallas det väl. Framför oss hade vi en stor skärm, som en storbilds tv kändes det som! Och så där såg vi våran lilla bebis :) Hon undersökte och tittade. Efter varje kroppsdel hon tittat på så sa hon att det såg perfekt ut, hon tittade på navelsträngen och flödet från den, samt var den satt på bebisen. Hon tittade på hjärtat, hjärnan, ryggraden, magsäcken o.s.v. Hon såg att moderkakan är placerad i framvägg. Så har det inte varit i mina tidigare graviditeter. Vet inte riktigt vad det innebär mer än att det är normalt och att det kan dröja lite längre tid innan man känner sparkar framme på magen.
Hon frågade om vi ville veta kön och vi sa båda två ja, som två nyfikna barn på julafton är vi ;) Så sa hon att det är en lillebror =) Jag frågade om hon var säker, då sa hon att hon var 250% säker, alltså supersäker eftersom det var en snopp som vi såg och det gjorde ju vi också, så vi är ju helt säkra vi också. Det är så mysigt att veta. Och en sån magisk känsla uppstod därinne i undersökningsrummet. Både jag och Markus kände en sån otrolig kärlek till vår lilla pojke där inne i magen. Hon sa att han är en livlig liten krabat som rör sig hela tiden. Och det kan jag hålla med om. Jag känner sparkar varje dag nu! Och imorse så kände jag första sparken utanpå magen! Varje gång han sparkar blir jag helt överlycklig!!Melvin vet att han ska få en lillebror och han tycker att det ska bli roligt! Han pratar med magen, han tror att han måste prata genom min navel, att bebisen hör när man pratar bara där,haha :)
Hursomhelt så är vi jättelyckliga men även väldigt oroliga. Vi älskar honom och önskar bara att allt ska gå bra och att han ska komma till oss! Men det vet/tror jag verkligen att han kommer att göra!
Jag har något alldeles helt underbart att berätta!
I torsdags var jag och Markus på Emma ultraljudsklinik i Göteborg där vi gjorde ultraljud. Det är en av de allra bästa dagarna i våra liv kan vi nog båda två intyga!! :)
Först lämnade vi Melvin på dagis, sedan började vår utflykt mot ultraljudet ;) Mvc mottagningen ligger alldeles brevid tv huset och vädret var sådär mysigt :) Kommer aldrig att glömma denna dag!
Iallafall, när vi väl kom fram dit så fick vi sätta oss i deras soffa och fylla i ett papper med info om oss. Hur många barn jag fött o.s.v. Det var smärtsamt när jag skulle skriva om Vanessa. Man skulle fylla i födelsedag, vikt och längd vid förlossning o.s.v :(
Väl därinne i undersökningsrummet fick vi först sitta och prata med barnmorskan, fick berätta om vad vi varit med om.. Vi pratade båda två och berättade. Hon gav oss råd och stöttade oss.
Så fick jag ligga på sängen, ellerja britsen kallas det väl. Framför oss hade vi en stor skärm, som en storbilds tv kändes det som! Och så där såg vi våran lilla bebis :) Hon undersökte och tittade. Efter varje kroppsdel hon tittat på så sa hon att det såg perfekt ut, hon tittade på navelsträngen och flödet från den, samt var den satt på bebisen. Hon tittade på hjärtat, hjärnan, ryggraden, magsäcken o.s.v. Hon såg att moderkakan är placerad i framvägg. Så har det inte varit i mina tidigare graviditeter. Vet inte riktigt vad det innebär mer än att det är normalt och att det kan dröja lite längre tid innan man känner sparkar framme på magen.
Hon frågade om vi ville veta kön och vi sa båda två ja, som två nyfikna barn på julafton är vi ;) Så sa hon att det är en lillebror =) Jag frågade om hon var säker, då sa hon att hon var 250% säker, alltså supersäker eftersom det var en snopp som vi såg och det gjorde ju vi också, så vi är ju helt säkra vi också. Det är så mysigt att veta. Och en sån magisk känsla uppstod därinne i undersökningsrummet. Både jag och Markus kände en sån otrolig kärlek till vår lilla pojke där inne i magen. Hon sa att han är en livlig liten krabat som rör sig hela tiden. Och det kan jag hålla med om. Jag känner sparkar varje dag nu! Och imorse så kände jag första sparken utanpå magen! Varje gång han sparkar blir jag helt överlycklig!!Melvin vet att han ska få en lillebror och han tycker att det ska bli roligt! Han pratar med magen, han tror att han måste prata genom min navel, att bebisen hör när man pratar bara där,haha :)
Hursomhelt så är vi jättelyckliga men även väldigt oroliga. Vi älskar honom och önskar bara att allt ska gå bra och att han ska komma till oss! Men det vet/tror jag verkligen att han kommer att göra!
