Livet med mina underbara prinsar!

Hej mina vänner! Här har det inte skrivits mycket den senaste veckan. Jag har faktiskt inte orkat skriva här. Även om jag viljat så har jag inte haft någon tid eller kraft över. Jag ska vara helt ärlig nu och skriva öppet att den senaste tiden har varit jobbig och svår. Jag har inte mått bra utan haft oro och många tankar som jag varit tvungen att bearbeta och försöka förstå.

Att bära på denna oron, rädslan att något ska hända och mardrömmarna och det som hänt det har tagit mycket på krafterna. Allt känns så konstigt och overkligt. Men nu mår jag bättre, för jag ser målet framför mig nu, och jag ska klara av detta!

I tisdags var vi på sjukhuset för att titta hur bebisen ligger. Han är ju så väldigt livlig så han rör sig hela tiden och har inte lagt sig med huvudet neråt. Eller hade inte då iallafall. Men han har legat med huvudet neråt, och han har legat på tvären flera gånger och i säte som är samma som med huvudet uppåt. Så vi fick tid på sjukhuset somsagt för att se hur han ligger. Han låg då i säte med huvudet precis under mitt revben. Vi blev frågade om vi ville göra ett vändningsförsök. Men det ville vi inte. Först var det tanken att vi skulle göra det. Men när jag satt med ctg-kurva så kände både jag och Markus hur fel det kändes för oss, så vi pratade med läkaren och kom då fram till med hans samtycke att vi ska föda med igångsättning eller med kejsarsnitt beroende på hur han ligger den 17 augusti. Om han ligger i säte så blir det kejsarsnitt, men om han lagt sig vanligt med huvudet neråt så blir det igångsättning. Och jag känner mig så trygg som jag kan göra när detta blev bestämt.

Idag var vi hos barnmorskan klockan 8 på morgonen. Melvin och jag var där. Vi pratade om amning och om kejsarsnitt o så. Känner mig fortfarande lugn och trygg. Vilket känns otroligt skönt, det är en känsla jag saknat i flera månader. Idag låg lillebror med fötterna där han hade huvudet i tisdags. Och huvudet på andra sidan magen. Han snurrar runt därinne som en busunge =) Jag kände faktiskt på mig idag att han skulle vända sig. Och nu varje gång jag reser mig och går så ilar det nedåt i bäcknet. Känner igen känslan från när han låg med huvudet neråt sist men det kan ju även vara fötterna jag känner. Ingen aning faktiskt. Ett tag var jag expert på att känna detta. Jag blev lite besatt av att känna efter hur bebis låg för jag var så rädd för vändningsförsök. Men allt det ändrades efter mitt samtal med den underbara läkaren på sjukhuset. Allt känns inte så dramatiskt längre utan jag börjar förstå att jag har en "normal graviditet". Och att jag reagerar så som jag gör för det som hänt oss, och det är helt normalt att reagera så som jag gjort.

Förra lördagen var en underbar dag. Då hämtade vi vagnen, och så hälsade vi på hemma hos mina föräldrar. Vi stannade där hela dagen och vi var och badade. Melvin badade flera gånger, och det var underbart att se. Vi var äöven och hälsade på i ett hus där jag lekte mycket som barn. Kändes så mysigt, speciellt att Melvin var med där. Sedan köpte vi mat på en pizzeria. Jag och Melvin åt kebabtallrik :) Jättegott! Sedan satt vi i trädgården i flera timmar och bara njöt av att sitta där och känna sommaren. Mamma berättade sagor för Melvin. Jaa,en mysig dag heltenkelt!

Idag har det regnat hela dagen och jag har mått bra :) Skönt att slippa svettas för en gångs skull. Melvin har varit hos farmor och farfar nu på kvällen och vi har fixat det sista inför morgondagen då prinsen fyller 4 år. Jag har varit i leksaksaffären och köpt presenter som jag packat in, vi har städat lägenheten och sedan kom Melvin hem. Nu ligger han och sover.
Jag sitter här med förvärkar som jag haft hela dagen. 12 dagar kvar tills vi får träffa den lilla prinsen i min mage. Och vi längtar!!