Hormoner och känslor!
Förlåt mig för min dåliga uppdatering men det har varit lite mycket i mina tankar.
Jag flög på rosa moln när vi kom hem från bb. Men efter några dagar så slogs en massa konstiga men ändå normala hormoner igång i min kropp och det påverkade hela mig. Både på kroppen och i känslorna. Kände mig plötsligt gråtfärdig och väldigt väldigt orolig för både Melvin och Dennis. Kände den överväldigande kärleken jag känner för dem, och kände att jag älskar dem så mycket att det gör ont. Det kanske låter knäppt, men jag tror att ni som fött barn vet vilken känsla jag pratar om? När man ser på sin lilla bebis och bara känner hur hjälplös det lilla livet är, och du känner att du älskar så att hjärtat gör ont. Hmm, jaa, hormoner!! Men nu känns allt så mycket bättre. Det var lite tufft att komma in i vardagen direkt. Men det gör man ju inte direkt heller. Men jag börjar nu att komma in i lite mer vardag. Dennis växer och äter bra. Han är vaken mycket på natten och sover mest på dagen. Man får försöka hitta en balans mellan Dennis och Melvins sovtider. Imorse gick vi upp vid halv 5, då jag försökt ligga och mysa med Dennis och jag trodde att han skulle somna, men det gjorde han inte. Han blev hungrig istället och då tyckte jag att det var lika bra att smyga upp. Men då vaknade Melvin och ville inte sova ensam i sängen. Så han är uppe nu han me. Melvin ser på filmen Vilddjuren, och Dennis ligger i sitt lilla babygym och sover. Men han har varit vaken en stund och legat och tittat med sina stora ögon.
Jag har verkligen försökt att få över våra fina bilder från kameran till min dator men det fungerar inte riktigt. Det är så att jag lånade barnens farmors kamera eftersom min kamera var puts väck när vi skulle åka till sjukhuset. Och jag vet inte riktigt varför det inte går att lägga över bilder som vanligt från den kameran. Men jag ska kolla det idag. Så bilder kommer i nästa inlägg.
Jag flög på rosa moln när vi kom hem från bb. Men efter några dagar så slogs en massa konstiga men ändå normala hormoner igång i min kropp och det påverkade hela mig. Både på kroppen och i känslorna. Kände mig plötsligt gråtfärdig och väldigt väldigt orolig för både Melvin och Dennis. Kände den överväldigande kärleken jag känner för dem, och kände att jag älskar dem så mycket att det gör ont. Det kanske låter knäppt, men jag tror att ni som fött barn vet vilken känsla jag pratar om? När man ser på sin lilla bebis och bara känner hur hjälplös det lilla livet är, och du känner att du älskar så att hjärtat gör ont. Hmm, jaa, hormoner!! Men nu känns allt så mycket bättre. Det var lite tufft att komma in i vardagen direkt. Men det gör man ju inte direkt heller. Men jag börjar nu att komma in i lite mer vardag. Dennis växer och äter bra. Han är vaken mycket på natten och sover mest på dagen. Man får försöka hitta en balans mellan Dennis och Melvins sovtider. Imorse gick vi upp vid halv 5, då jag försökt ligga och mysa med Dennis och jag trodde att han skulle somna, men det gjorde han inte. Han blev hungrig istället och då tyckte jag att det var lika bra att smyga upp. Men då vaknade Melvin och ville inte sova ensam i sängen. Så han är uppe nu han me. Melvin ser på filmen Vilddjuren, och Dennis ligger i sitt lilla babygym och sover. Men han har varit vaken en stund och legat och tittat med sina stora ögon.
Jag har verkligen försökt att få över våra fina bilder från kameran till min dator men det fungerar inte riktigt. Det är så att jag lånade barnens farmors kamera eftersom min kamera var puts väck när vi skulle åka till sjukhuset. Och jag vet inte riktigt varför det inte går att lägga över bilder som vanligt från den kameran. Men jag ska kolla det idag. Så bilder kommer i nästa inlägg.
Kommentarer
Trackback
