Livet med mina underbara prinsar!

Det var längesen jag pluggade nu. Men idag så var jag ledig från praktiken, så jag hade planerat att göra praktikuppgiften vi fått att göra och som ska lämnas in på söndag senast. Som tur var så va den inte så jobbig. Är ju inte riktigt klar än, men nästan, skööönt!
Idag blåser det riktigt myckst ute. Melvin har varit på dagis.
När han kom hem så lagade vi mat och sedan åkte vi till apoteket och köpte järntabletter till mig o bebis eftersom de varit slut sedan i förrgår och det är väldigt viktigt att ta dem, mitt järnvärde sjunker väldigt snabbt, därför är det viktigt att ta dem. Det är tabletterna som stoppar upp att värdet sjunker. Men nu sist jag va hos barnmorskan låg värdet på 115. Det är väl sådär, men inte som förra graviditeten då det var nere på runt 90 tror jag. Men då mådde jag inte alltför bra heller. Så jag ska kämpa och ta dessa tabletter så att jag får ha energi kvar genom hela graviditeten.
På LÖRDAG ska vi på ultraljud. Ska bli så himla mysigt att få se lilleman igen! Och i 3d/4d också! Vi är väldigt oroliga av oss denna gången. Jag försöker ständigt finna nya sätt att hantera min stress och oro. Det är viktigt att hitta sina knep. Jag tycker om att göra mycket mysiga saker i min vardag. Jag har gjort det till en mysig stund att jag och Melvin varje kväll när han ska lägga sig så läser vi en sagobok. Det är den mysigaste stunden på hela dagen. Vi går till biblioteket och lånar böcker. Så läser vi dem på kvällarna. Sedan brukar jag ligga och titta på magen och känna sparkar och spela med speldosan som vi köpt till lill-bebis. Jag brukar alltid prata med bebisen i magen. Jag brukar promenera varje dag (nästan). Det lugnar och tar bort stress. Så planerar jag in positiva saker som vi ska göra. Som ultraljud, barnmorskebesök o.s.v. Jag har märkt en sak med oro. Det är att jag var lika orolig för en månad sedan och på denna månaden när jag ser tillbaka så har det ju inte hänt något av det som jag var rädd för. Man lär sig nog hantera oro och stress om man bearbetar det.
Jag har inte orkat besöka graven, jag orkar inte det. Det ger för starka minnen av vår förlust. Och sorgen känns av mer och mer ju närmare förlossningen jag kommer verkar det som.
En sak vet jag nu, ibland kommer tårar som en befrielse. Tårar gör det något lättare i hjärtat. Den där svarta klumpen får komma ut. Den är så tung att bära! Den svarta klumpen av sorg och oro.