Nytt år & nya möjligheter!!
Då var det år 2012 nu,och det är så längesen jag skrev att jag knappt vet vart jag ska börja!
JO, kanske med att skriva om varför jag skrivit så väldigt sällan här?
Det är för att jag haft fullt upp hela dagarna. Från morgon till kväll. Barnen tar upp all min vakna tid, och på kvällen så är det också fullt upp eftersom Melvin är vakn till nio eller tio på kvällen. Och när han väl somnat så sätter jag mig framför tv:n i typ 20 minuter och sedan är det läggdags här i huset. Men så är det just nu.
Men just nu när jag skriver så är Melvin med sin pappa hos farmor o farfar och hälsar på ett par timmar. Dennis sover i vagnen och jag sitter här nu och ska försöka skriva lite.
Melvin har haft jullov i några veckor nu, det var väl behövt för både han och oss. Han har blivit mycket lugnare och jag har blivit mycket lugnare då jag har kommit in i tvåbarnslivet nu. Det tog sin lilla tid, men nu är det underbart. Har varit underbart alltid men det har också varit stressigt och mycket tankar att reda ut för mig.
Men nu så har jag hittat mitt sätt att vara i vardagen när jag är ensam på dagarna med mina prinsar.
Jag hamnade nog i en stress vardag där jag inte visste vart jag skulle börja. För jag ville hinna med allt! Barnen, hemmet, att laga mat, diska, tvätta, hänga upp tvätten, ha det städat och jaa, allt detdär gjorde att jag tog hemmet för allvarligt. Nu har jag börjat se att det inte gör något om man tar disken och allt annat tråkigt sedan. Barnen kommer först. Jag spenderar nu främst all tid med dem. Och då flyter allt det andra på. Jag har kommit in i rutiner med nästan allt och det känns så skönt. Och underbart att kunna få se mina fina barn utvecklas och leka och att vi bara har det mysigt tillsammans. Stunderna kommer då jag kan fixa med disk, tvätt och städ men det viktigaste är att jag tar tiden att se barnen. Så tänker jag nu, och det fungerar.
Melvin var lite busig ett tag, och ville ha uppmärksamhet 24 timmar om dygnet känns det som. Men jag gav honom mer uppmärksamhet och han hjälper till med Dennis. Han hämtar blöjor, ger honom nappen och får mata honom ibland. Jag och Dennis brukar sitta på en filt i hans rum och leka tillsammans med honom.
I början när Dennis var nyfödd och i mina ögon pytteliten så var jag väldigt orolig och rädd att något skulle hända så jag lät kanske inte Melvin vara delaktig på det sätt som jag tänkte när Dennis låg i magen. Men det är kanske inte så konstigt att jag var så rädd och orolig med tanke på det vi varit med om tidigare. Men mer om dessa känslor i ett annat inlägg.
JO, kanske med att skriva om varför jag skrivit så väldigt sällan här?
Det är för att jag haft fullt upp hela dagarna. Från morgon till kväll. Barnen tar upp all min vakna tid, och på kvällen så är det också fullt upp eftersom Melvin är vakn till nio eller tio på kvällen. Och när han väl somnat så sätter jag mig framför tv:n i typ 20 minuter och sedan är det läggdags här i huset. Men så är det just nu.
Men just nu när jag skriver så är Melvin med sin pappa hos farmor o farfar och hälsar på ett par timmar. Dennis sover i vagnen och jag sitter här nu och ska försöka skriva lite.
Melvin har haft jullov i några veckor nu, det var väl behövt för både han och oss. Han har blivit mycket lugnare och jag har blivit mycket lugnare då jag har kommit in i tvåbarnslivet nu. Det tog sin lilla tid, men nu är det underbart. Har varit underbart alltid men det har också varit stressigt och mycket tankar att reda ut för mig.
Men nu så har jag hittat mitt sätt att vara i vardagen när jag är ensam på dagarna med mina prinsar.
Jag hamnade nog i en stress vardag där jag inte visste vart jag skulle börja. För jag ville hinna med allt! Barnen, hemmet, att laga mat, diska, tvätta, hänga upp tvätten, ha det städat och jaa, allt detdär gjorde att jag tog hemmet för allvarligt. Nu har jag börjat se att det inte gör något om man tar disken och allt annat tråkigt sedan. Barnen kommer först. Jag spenderar nu främst all tid med dem. Och då flyter allt det andra på. Jag har kommit in i rutiner med nästan allt och det känns så skönt. Och underbart att kunna få se mina fina barn utvecklas och leka och att vi bara har det mysigt tillsammans. Stunderna kommer då jag kan fixa med disk, tvätt och städ men det viktigaste är att jag tar tiden att se barnen. Så tänker jag nu, och det fungerar.
Melvin var lite busig ett tag, och ville ha uppmärksamhet 24 timmar om dygnet känns det som. Men jag gav honom mer uppmärksamhet och han hjälper till med Dennis. Han hämtar blöjor, ger honom nappen och får mata honom ibland. Jag och Dennis brukar sitta på en filt i hans rum och leka tillsammans med honom.
I början när Dennis var nyfödd och i mina ögon pytteliten så var jag väldigt orolig och rädd att något skulle hända så jag lät kanske inte Melvin vara delaktig på det sätt som jag tänkte när Dennis låg i magen. Men det är kanske inte så konstigt att jag var så rädd och orolig med tanke på det vi varit med om tidigare. Men mer om dessa känslor i ett annat inlägg.
Kommentarer
Trackback
